Jag tycker mig känna igen Bock-Verner, Ryss-Nils, Bohm-Axel. Mas-Kalle,
Präst-Kisti och Bond-Gunnar bland alla andra.
Jag tycker mig känna igen Bock-Verner, Ryss-Nils, Bohm-Axel. Mas-Kalle,
Präst-Kisti och Bond-Gunnar bland alla andra.
Jag tycker mig känna igen Bock-Verner, Ryss-Nils, Bohm-Axel. Mas-Kalle, Präst-Kisti och Bond-Gunnar bland alla andra.
Från betraktarens (=vårt) håll ser man i mellersta raden från vänster som nummer två i den ljusa klänningen med blicken fästad uppåt höger (hennes höger) min moster Britta, d.v.s. Präst-Britta Daniels (senare lärarinna och gift med Olle Larsson, härstammande från Bock-gården, jägmastare i Orsa, där de bodde med barnen Ingegerd, Jonas och Barbro); som nummer fem från vänster, närmast helt i mitten av fotografiet, ses min mamma Kerstin, Präst-Kisti Daniels (1951 gift med Lars Rönnqvisth, bägge språklärare, bosatta först i Uppsala och småningom i Gävle med barnen Ylva och Sven); som nummer två från höger i samma rad (den mittersta) sitter systrarnas bror Erik Daniels (småningom fysiker, gift med Ulla Björkegren med rötterna på Gotland; med dottern Ulrika bosatta i Uppsala). Var syskonens lillebror Olof höll till vid detta tillfälle kan man ju undra, han kanske var alltför ung för att deltaga – eller står han bakom kameran?
Britta född 1926, Erik 1927, Kerstin 1930 och Olof 1931 är prosten Ruben Daniels’ och hans hustru Marias barn. Jag var i prästgården som barn, men minns inte mycket av den; morfar Rubens avskedspredikan i Sollerö kyrka sommaren 1962 minns jag dock – då var jag två år och blev så till mig av att Morfar! plötsligt dök upp i predikstolen att Pappa Lars fick ta med sig mig ut på kyrkogården söder om kyrkan där vi hade en skön stund i solskenet! Hälsningar Sven Rönnqvisth å Gävle museum onsdagen den 24 januari 2024